Miranda de Verdier

Med sin sång och sitt gitarrspel har Miranda de Verdier trollbundit publiken såväl i Sverige som runt om i världen. Hon har framfört sin akustiska folkpop såväl på jazzbarer och gitarrcaféer i Istanbul som på tangokrogar och takterasser i Buenos Aires, på festivaler i Tyskland och Nederländerna och turnerat längs Uruguays kust.

Miranda började sin musikaliska bana som nioåring, med lektioner i klassiskt piano. Några år senare plockade hon upp gitarren, och i gymnasiet började de första egna låtarna formas.

Sedan 2009 har hon framfört sin musik på ett stort antal scener i Sverige, i Uppsala bland annat på Katalin och Reginateatern samt Uppsala Internationella Gitarrfestival. Dessutom på Fotografiska Muséet i Stockholm, Live At Heart i Örebro, Hudiksvalls Teater, med mera.

2012 vistades Miranda i Buenos Aires och stiftade närmare bekantskap med tangomusiken, som hon sedan har återgivit såväl på spanska som i egna svenska tolkningar.
I september samma år utgavs hennes första EP, Reaching for the Ocean and the Sky, producerad av Magnus Öberg.

Stefan Warnqvist, Upsala Nya Tidning:
De Verdier har lyckats få fram en egen personlighet i sina välskrivna låtar, inte minst tack vare det smakfulla användandet av stråkar och flöjt. Även texterna undviker många klyschor och som helhet har skivan en tilltalande fräschör som bådar gott inför framtida alster.

Hösten 2013 belönades Miranda med Musikens Hus Vänners stipendium, till stöd för hennes musikaliska skapande. Samma år utgavs Sing for me, Nightingale, producerad av Lawrence Mackrory.

Ulf Gustavson, Upsala Nya Tidning:
Det är lätt att hänföras av Miranda de Verdiers nya fyrspårs-cd – av hennes klockrena, ljust svävande röst, de väl utmejslade melodierna som kan påminna lite om en ung Joni Mitchell, det hudnära tilltalet och de skimrande, milt melankoliska stämningarna. Samt den helgjutna akustiska inramningen från hennes musiker, med drag av visa, folkpop och världsmusik. Nu väntar vi med spänning på fullängdsalbumet.

Andreas Jakobsson, Ergo:
Musiken har samma skörhet som kännetecknar irländsk folkmusik, men drar samtidigt i en egensinnig riktning som är svårare att placera. En exakthet som påminner om klassisk musik, vemodigt, drömlikt svävande och ett sound som känns perfekt för att bygga framtida storverk utifrån.

Hösten 2014 tillbringade Miranda i Sevilla i södra Spanien, flamencons ursprung, för att ytterligare utveckla sång och gitarrspel. 2015 ägnades åt resande och vistelser i valda delar av Europa och Nordamerika, bland annat Prag och Barcelona, Austin (Texas) och Mexico City.

Nu pågår arbetet med skrivande för kommande album.